Andetag som sakta dras.
Tiden rinner sakta fram som seg gröt.
Jag ser genom buckligt glas hur tiden obönhörligt rör sig framåt.
Vill skrika vill slå mig fri men stängd i en bur av mjuka trådar sitter jag fast och andas sakta,
till tidens sega grötiga färd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar