måndag 15 juni 2009

Andas

Andetag som sakta dras.
Tiden rinner sakta fram som seg gröt.
Jag ser genom buckligt glas hur tiden obönhörligt rör sig framåt.
Vill skrika vill slå mig fri men stängd i en bur av mjuka trådar sitter jag fast och andas sakta,
till tidens sega grötiga färd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar