Mossa

I en skog så mjuk med mossa som grönaste sammet.
Smyger du mellan dimmhöljda stammar, du glider som
ett mystiskt skogsväsen mellan tall och gran.
Ditt hår fladdrar för vinden som en blek månstrimma.
Dina ögon glittrar som de mörkaste safirer mellan sotsvarta fransar som fågelvingar.
Du ler förföriskt mot mig med dina ljuva röda läppar och viskar sakta som till en melodi av mjukaste gitarrspel.
Den blåser för vinden, jag blundar och njuter av tonerna från din melodiska röst.
Jag känner ditt hår fladdra över mitt ansikte, dina läppar snuddar mina och vi sjunker mjukt ner i mossans bädd.
Jag drunknar i dina ögon och din ömhet omvälver mig som ett mjukt täcke.
jag vill dras med i din förföriska mjukhet luras bort från civilisationen till vår egna lilla värld där vi kan leva som ett för alltid, för evigt din.