Ångesten sköljer över mig som kaskader av vågor.
Jag glider längre och längre ner i det hav som ska dölja min kropp tills att andan mig sviker.
Jag omsluts av kallt vatten.
Glider längre och längre ner i ångestens bortdomnande glömska.
Jag finns inte mer du har slitit ut all ork och all min vilja.
Med dig borta försvinner jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar