Fluten tid

I början var allt svart Klockan var 3 och flyttlasset till växjö skulle starta
Boende på NY plats ny start ingen visste om de mörka moln som omgärdade henne
Tiden gick och hon klara sig med glans
Plötsligt stod hon på tröskeln av den nya kursen nervös och förväntansfull det var en kurs av skapande och kreativitet av agerande spektakel. Förväntan i henne rör sig framåt plötsligt står den i en lång korridor där allt förflyttas framåt in i olika rum av lärdom.
Musikdidaktik Sakta stiger hon in i det första rummet det pulserar i olika rytmer, av toner, av dans och skratt. Väntandes, avvaktandes, tittandes ser hon sig runt. Mot henne svävar noter och toner i rytmisk puls de fyller henne dessa toner och de fyller hennes själ den svämmar över av musik och hon blir den musikaliska människan. genom strömmen ser hon något som kommer skuttandes och hoppandes det är leken, den skrattar runt i rummet. Retas med henne ger henne tankar om hur hon kan leka med vänner. Leken viskar till henne och lockar henne att följa. Sakta börjar hon röra sig runt i rummet fnissandes som berusad av allt som fyller henne hon dansar runt och plötsligt står hon framför ett nytt rum leken stannar till och vinkar adjö hon vinkar tillbaks och säger vi ses igen jag ska ta med mig allt du fyllt mig med. Så berikad av nya rikedomar stiger hon andaktigt in i det nya rummet.
Bildämnena Det är stilla i rummet lugnt och rofyllt. ljus spelar över rummet hon tittar och undrar vad som ska komma nu, när hon tittar närmare ser hon att bilder skapas av ljusets olika spelande på rummets väggar. Hon andas in och fylls av andakt hon ser bilder av människor, av natthimlar, soluppgångar, av glada ansikten, av ledsna ansikten, av krig, av cirkus hon ser en människa på en bro skrika och så faller bilden bort. Bilderna flimrar förbi som såpbubblor för vinden de fyller hennes medvetande och tårar trillar sakta nerför hennes kinder av känslorna som fyller henne vid varje ny bild. Sakta falnar ljuset och bilderna med det och istället framträder ett nytt sorts ljus ett klart ljus som ett ljusklot som guppar i luften hon ser på den, går sakta närmre för sakta ut sin hand närmre och närmre klotet tills fingret mjukt snuddar ytan. Det blixtrar till och in flödar färger i alla dess former och uttryck olika material hårda, mjuka, kantiga och sköra. Hon ser hur man kan forma och använda dessa olika färger och material för att förmedla och berätta känslor och tankar, plötsligt känner hon att hon blir den kreativa människan. Svart, återigen står hon vid en ny dörr. Hon vänder sig om ser in i rummet bakom där färger och toner från de två rummen blandas med varandra i en kaskad av uttryck och hon ler torkar sina tårar och stiger in i det nya rummet.
Drama Hon öppnar sitt sinne för nya intryck hon ser sig om. Mitt i rummet sitter två statyer föreställandes två människor med masker för ansiktet en ser glad ut och den andra bär en mask med mungiporna nerdragna. Nyfiket går hon närmre sakta och precis när hon ska till att känna på statyns yta ställer sig statyerna upp och går mot ett rött skynke som inte var där förut. Det verkar vara mjukt och hon vill röra det men står kvar, hon ser statyerna dra isär tyget så det åker in mot sidorna av rummet. Musik börjar flöda ut från scenen som gömde sig bakom skynket och in på den stolta scenen skuttar leken den står på händer och hoppar, för att plötsligt se allvarlig ut för att sen brista ut i gråt för att åter skratta djupt, den bugar och bockar sig och hon klappar händer och jublar. Glad för att se leken igen, leken skuttar ut och försvinner bakom skynket.
In kommer istället ljusklotet som nu är lysande rött det följs av en flicka med svart mörkt hår och röda läppar och vit hy och sju små män. Hon ser dem spela upp en scen som får henne att känna rädsla, glädje, sorg, lycka. Hon blir road och hon skrattar, gråter och applåderar. och när flickan, männen till sist lämnar scenen med det guppande ljusklotet efter sig. Står hon kvar och tittar på den tomma scenen in kommer då statyerna de tittar på henne räcker sina händer mot henne. Hon går sakta närmre tar deras händer och de drar henne upp på scenen. Hon känner hur olika intryck flödar in över henne om olika roller, platser och fantastiska historier som utspelat sig på denna plats. Hon känner leken viska i hennes öra och hon ser glädjen och de lärdomar man kan ta med sig från andras liv och öden som gestaltats i sagor och pjäser. Hon känner hur hon formas till att bli en dramatisk människa och ser nyttan i den lärdom som givits henne hon niger djupt för de stolta statyerna som nickar värdigt tillbaka. Sakta går hon mot dörren som framträtt bakom scenens slut. Hon vänder sig om en sista gång och vinkar adjö, öppnar sen dörren och stiger ut på andra sidan.
Data bildberättande Men var har hon nu kommit det blippar och blinkar och nollor och ettor flyger förbi vad kan detta vara. Plötsligt blippar en bild av hennes mamma förbi och ännu en bild hon känner igen. Bilderna flyger nu tätare som om de hade bråttom, där är ju en bild hon tog igår och där är en som togs för en månad sen. Hon börjar gå efter dem plötsligt stannar de och lägger sig på rad några i en rad upptill och några nertill några vid sidan de bilder en massa olika rader hon går fram till en av raderna tittar på dem. De försöker berätta något för henne de viskar och fnissar som de just hört något roligt. Plötsligt snirklar sig toner in och lägger sig runt bilderna kramar dem som om de var älskare. Nu plötsligt förstår hon vad bilderna ville berätta och hon ser sammanhanget i dess budskap. Hon går runt i rummet och tittar på de olika bildraderna nej bildberättelserna är ett mer korrekt namn för dem för de berättar något för henne alla bilderna de berättar roliga saker, sorgsna saker de har alla sin speciella stil och berättelse. På några bilder blinkar leken till på för att sen smyga iväg igen. Ljusklotet guppar omkring mellan alla bilderna och skiner på dem och de fnissar när den snuddar dem. Men så ser hon att mitt bland alla bilderna ligger en ljudslinga och guppar för sig själv hon går närmre undrandes hon hör mumlande ljud komma från den och när hon kommer närmre kan hon urskilja ljuden. Den berättar för henne en fantastisk saga som binder henne och får hennes tårar att sakta rinna ner för hennes kinder för att ibland få henne att skratta. När sagan är slut ler hon och smeker sakta ljudspåret hon ser hur den guppar till av uppskattning och fortsätter sen lågt mumla. Hon vänder sig om och tittar sig runt om i rummet hon ser på bilderna som är fulla av liv och fantasi och hon känner hur hon blir den skapande och fantasifulla människan som hon en gång varit för så länge sen. Hon tittar sig om med lysande ögon av lycka på bilderna av sin familj som alltid funnits där. Hon ser de äventyr och berättelser som finns i hennes liv som gestaltats på ett så fantasirikt sätt hon vänder sig om och stiger ut i nästa rum fylld av ny insikt.
Gitarr röstverkstad Hon ser sig om i det nya rummet det är ett litet rum hon hör ljud av röster som talar tydligt och höjer och sänker rösten hon hör någon som säger 123456 mellan ljuden av människor ser hon toner av en gitarr som flyter runt den guppar sorgset den orkar sig inte riktigt igenom ljudet av röster och försvinner till sist och tonar bort. Hon går genom rummet och öppnar dörren till nästa rum hon vänder sig inte om.


Hon ser sig omkring rummet är inte stort det heller hon tittar sig omkring men ser ingenting hon tittar på väggarna men de är tomma hon tittar efter en ny dörr men ser ingen hon söker med ögonen men ser inget hennes blick vandrar uppåt mot taket men det finns inget tak bara himlen hon ser stjärnorna de blinkar och glittrar, luften känns kall och klar som strömmar in. Hon drar ett djupt andetag blundar och tänker på allt hon varit med om och ler stilla, hon öppnar ögonen och ser framför sig leken, ljusklotet, statyerna och ljudslingan de ser sorgsna ut och hon tittar frågande på dem. Varför är ni så ledsna? Leken viskar mjukt att det är dags för dem att lämna henne för stunden. Hon tittar på dem och ser hur ljusklotet guppar sorgset, hon tittar på ljudslingan som ser ännu sorgsnare ut. Statyerna skakar sorgset på huvudet och även den glada masken har en tår som trillar nerför kinden. Men jag vill inte lämna er jag vill se mer, känna mer jag har lärt mig så mycket av er. Men de skakar bara på huvudet. Leken viskar det är dags min vän minns oss när du leker, skapar, dramatiserar och berättar för alla de du möter. Hon tittar på dem med tårar i ögonen ljudslingan smeker sig mot henne det surrar i henne och statyerna kramar om henne det känns hårt men varmt ljusklotet snurrar ömt runt hennes huvud och hon snyftar till av den färgkaskad som blixtrar till framför hennes ögon. Till sist är de bara leken kvar de ser varandra i ögonen och leken ler mot henne med tårar i ögon den tar henne i sina armar och viskar. Lek min vän lev och finns, var den du är så kommer allt gå bra. Hon känner sig konstig han släpper henne och skrattar, hon skrattar med. Och nu förstår hon varför hon kände sig konstig ut ur hennes skulderblad har stora vida skimrande vingar växt och hon känner sig fri och stark, hon skrattar och lyfter mot himlen hon ser ner och vinkar men rummet är inte kvar. Runt omkring henne finns oändligheten och allt är hennes vad hon än väljer så kommer hon lyckas. Hon flyger leende upp mot stjärnorna hon flyger mot nya mål hon känner sig stärkt, och framförallt lycklig och hon kommer alltid ha sina nyfunna vänner i sitt hjärta.