I början av mig

I början av mig fanns den största kärleken av alla kärleken till min mamma.
Den kärleken tröstade som solsken efter regn.
Kärleken ser inte med ögonen utan med själen.
Utan kärlek är vi halva människor som törstar efter närhet, kärleken har många olika ansikten som alla älskas på olika sätt.
Så varför inte uppleva något intressant tillsammans du kan ju inte alltid stanna i din del av skogen och vänta på att andra ska komma du måste ibland gå och möta de.
Så gå ofta till din vän för en oanvänd stig växer snabbt igen.
Men ibland kan kärleken ta en felaktig vändning den kan bli hård och kall som den hårdaste is.
Den kan vara skadlig och tärande, den kan dra ner en i en mörk spiral som vill dra en bort från den livgivande solen.
Så bryt dig fri och flyg din väg för kärleken ska inte vara stridlysten, inte skrytsam kärleken är inte uppblåst den vill ingen något ont.
Så öppna ditt hjärta för varje gång blir du lite mer människa.
Hänsyn och omtanke kräver så lite men betyder så mycket.
Det avstånd som kan skilja två älskande finns inte, för det är bra mycket bättre att vara två. Tillsammans kan vi nå stjärnorna!