Just för oss

Tiden är något som ständigt härjar i mina tankar.
Tiden är en obönhörlig fiende, som sakta smyger sig på en.
Den har ingen respekt eller medömkan med någon, den struntar i om man vill vara ett tag till.
Den struntar i att man vill hålla kvar den man älskar ännu en tid, men den känner ingen misskund med två älskande. Den har ingen barmhärtighet med en mamma som sitter vid sitt barns dödsbädd, den stannar inte för någon.
Jag önskar den kunde stanna för mig, stanna så jag kan få se ditt ansikte ännu en tid.
Så jag kan få se dig le, skratta och vara.
Stanna så jag åter kunde få känna dina mjuka läppar, din mjuka kind tätt emot min jag önskar tiden kunde stanna just för oss i ett evigt darrande andetag.